Min tid i Kina lider mot sitt slut och jag ska flytta hem till Sverige. En känsla av vemod jag inte trott skulle komma har faktiskt krupit sig på. Jag hade gärna stannat lite längre för att jobba och resa runt lite till andra delar av Kina för att se yttligare lite av landsbygden och naturen. Kommer att sakna, promenaderna i kinesiska parker för att titta på alla uttövare av qiqong , billiga priser då speciellt på märkeskopior. Annars har inflationen gjort att vissa varor har samma pris som i Sverige, tex på H&M här i Beijing så kostar kläderna ungefär lika mycket som hemma. Och så kommer jag naturligtvis sakna mina vänner.

Att bo i Kina var lite av en kulturkrock. Det är både stora och små saker som händer i vardagen som skiljer sig mellan Kina och Sverige. Många saker fungerar ungefärligt i Kina. Om man t ex ska gå på toa på en offentlig plats är det inte ovanligt att vattnet i toan inte fungerar eller om det finns fem uttagningsautomater på en tunnelbanestation kanske bara en utav dem fungerar. Å andra sidan finns det många saker som går raskt och flyter på som passar sig i en storstad, tunnelbanan är väldigt punktlig och kommer ofta. Järnvägsnätet har de också satsat miljarder på och har hypermoderna snabbtåg som går mellan de största städerna. Man får nästan lite science fiction- känsla när man ser dem. De är också oerhört punktliga något som de verkligen inte alltid är i Sverige.

Hur man beter sig skiljer sig också lite. Svenskar tolkas ofta som försiktiga och hövliga medans kineserna kan tolkas som oblyga och något ohövliga vid vissa tillfällen. Står du i kö någonstans händer det mer än ofta att någon tränger sig, eftersom de är så överbefolkat speciellt i storstäderna blir det hektiskt och de tränger sig i syftet att ''om jag inte trängs gör någon annan det''. När någon trängs protesterar ingen, det bara faller sig naturligt och är ett okej beteende fast om det hänt i Sverige hade nog hela kön blivit sura och man hade bett personen som trängt sig gå tillbaka bak i kön. Kineserna pratar högt som ett resultat av en högljudd miljö.

Måste erkänna att det ska bli skönt att komma hem till släktingarna och till potatis!

Den kinesiska civilisationen uppstod ca 6000 år f.kr men ett enat land blev det ca 221 f.kr då kejsar Quin Shi Huangdi vann det krig som härjat mellan staterna i området under många år. Detta var i början av Qindynastin och kejsaren genomförde en rad förbättringar och standardiseringar. Försvarsmuren mot norr förlängdes och vägar byggdes ut. Dessutom gjordes Kinas skriftspråk, måttenheter och mynt enhetliga så att de kunde användas över hela riket.

Qin Shi Huangdi dog och begravdes år 210 f.kr tillsammans med den numera välkända Terrakottaarmén i den nuvarande Shaanxi-provinsen. Armén består av ca 8000 lersoldater i naturlig storlek som vaktar hans grav.

I 4000 år har sedan olika kejsare haft makten och dynastierna har avlöst varandra och de har varit en av de mest avancerade civilisationerna i världen. B la så uppfanns krutet, pappret, magnetkompassen och boktryckarkonsten under den här tiden.

Qing blev den sista kejsaren och avsattes i sxinhairevolutionen 1912 då Republiken Kina bildas och en orolig tid i Kinas historia inleds.

För 30 år sedan räknades Kina till ett av utvecklingsländerna. Idag är det världens näst största ekonomi och en stormakt som ingen kan bortse ifrån. Det är världshistoriens snabbaste övergång från fattigdom till välstånd och överflöd.

Under första världskriget deltog Kina på ententens sida, (ententen leddes av Storbritannien, Frankrike och Ryssland) och ville att de fördrag, "de ojämlika fördragen" skulle förändras till Kinas fördel efter kriget. 

De ojämlika fördragen var avtal undertecknade under 1800-talet och som gjorde att utländska länder hade tillgång till viktiga hamnar i Kina, att Ryssland fått mycket gränsmark och många andra försämrade rättigheter. Men de ändrades inte. Många politiskt aktiva vände sig då emot västerländska ideal och det uppstod också en studentrörelse, fjärde maj-rörelsen som fick starka marxistiska åsikter.

Kinas Kommunistiska parti (KKP), bildas i juni 1920 när marxisten Chen Duxiu utses till kommunistpartiets första generalsekreterare. Men de får kämpa hårt mot Guomindag, det nationalistiska partiet och dess ledare Chiiang Kai-Shek, inte förrän 1 oktober, idag Kinas nationaldag, 1949 bildas Folkrepubliken Kina och led av Mao Zeedong och kommunistpartiet, Gongchandan.

Nu kunde Kina börja utmana Sovjetrepubliken som kommunismens ideologiska stormakt.

Många miljoner människor har dött under Maos diktator-styre, bl a i kulturrevolutionen och under "det stora språnget". Det senare var ett försök att förbättra Kinas ekonomi och industri genom en rad förändringar. Folket skulle tillverka egen stål med egna masugnar, risplantor skulle planteras extra tätt med mera. På landsbygden organiserades människor i små folkkommuner som skulle vara självförsörjande. Kvantitet blev viktigare än kvalitet och arbetskraften skulle utnyttjas maximalt. Men dessa försök misslyckades katastrofalt, svält och ekonomiskt sammanbrott blev resultatet. Så mycket som mellan 20-43 miljoner människor tros ha svultit ihjäl eller dött av undernäring under de här åren innan projektet lades ned. Detta är bara ett av alla de misslyckade projekt Mao och hans folk drog igång.

Mao Zedong var och är en av världens största diktatorer och mellan 40-70 miljoner Kineser beräknas ha dött på grund av honom. Han styrde sitt land med järnhand och slog brutalt ner minsta motstånd, och gjorde sig själv genom masspropaganda, till folkets hjälte.

Efter hans död 1976 balsamerades kroppen och ligger i ett mausoleum på det stora torget vid Himmelska friden port.

I 60 år har kommunistpartiet haft makten i Kina. Kommunism kan i teorin tolkas som en rättvis politisk ideologi, där alla ska bli lika behandlade. Så är inte fallet i Kina och de har (med alla andra kommunistiskt styrda länder) visat att kommunismen inte fungerar bra i praktiken. Kommunistpartiet i Kina fokuserar bara på vad som är bra för folket i viss mån, och landet överlag. Individen tappas bort och förblir oviktig. Det är också individen som straffas. Man tror också att kommunism inte lämnar någon utanför eller behandlar någon illa men trots det att Kina är den näst största ekonomin i världen så finns fortfarande de människor som är fattigare än vissa i Sverige är där riktig fattigdom inte ens existerar. Det om något måste visa att politikerna i Kina misslyckats med det man vill genomföra med kommunism.

De med lägst rang, bönderna, blir straffade. Kommunerna äger all deras mark och ger dem dåligt betalt, sedan säljer de marken dyrt och bönderna förlorar sina jobb för att sedan tvingas flytta. Man får inte äga mark själv i Kina.

Många ungdomar i Kina tycker illa om Kinas politik och de som bestämmer. De har börjat protestera för demokrati och frihet. Mest i det tysta eftersom att det är olagligt att protestera i Kina, även att prata om vissa saker är inte tillåtet. Kina är en diktatur eftersom att individen inte har någon frihet och inget att säga till om, man får inte uttala sig om vad man vill, då riskerar man fängelse. Här får staten censurera hur de vill och bestämmer t o m vad folket får prata om.

Kina har flera gånger vart i toppen när det gäller att straffa människor med döden och att fängsla människor för att de uttalar sig om vad de vill. De har även varit ett av de länder som haft flest fängslade journalister i världen. Anledningen till att det är olagligt att demonstrera och all censur är att makten vill hålla folket med järnhand. Staten vill inte bli kritiserade så alla som kritiserar blir straffade, resten av folket blir rädda och upprepar inte samma beteende.

Vissa av de gamla kineserna tycker om Mao Zedong, vad han gjorde med landet och med sin kommunism. Vilket inte är så svårt att förstå om man tänker efter. Mao gav dem ett hopp och lovade att folket skulle få det bättre, speciellt bönderna, man kände någon sorts gemenskap med makten och att man inte längre var ignorerad av samhället. Kommunistpartiet skulle vara folkets parti och den första jordreformen gav ca 300 bönder tillgång till mark. Mao ville ha mindre klasskillnader med honom själv i toppen av Kina. Han skulle bli beundrad och omtyckt och alla som inte höll med honom, var intellektuella eller som utgjorde ett hot för honom och kritiserade de förmånerna KKP's ledare hade, dödades med hjälp av Mao's korrigeringsgrupp han satte ihop som hade som uppgift att likrikta all kultur i Kina.

En lång rad mänskliga rättigheter står inskrivna i Kinas grundlag som t ex yttrandefrihet, rätten att demonstrera, trosfrihet och pressfrihet samtidigt som det är förbjudet att ''sabotera det socialistiska systemet'' vilket mer känns som ett sätt att komma förbi människors frihet men samtidigt tysta några av alla regimkritiker. 

Många människor och föreningar engagerar sig för ett friare Kina men jag tror att västvärlden har ett alldeles för stort beroende av Kinas ekonomi och kapitalismen tycks alltid gå före mänskliga rättigheter, inte bara i Kina. Jag kan inte tro att de flesta av Kinas invånare skulle vara nöjda med enpartivälde, censur och politiska fängslanden, men stora företagare runt om i världen rättfärdigar sitt samarbete med landet, med att Kineserna själva hellre vill ha tillväxt än demokrati! Eller med att, de har aldrig haft demokrati därför kan de inte sakna det! Det första uttalandet måste vara något de tar till för att döva sitt eget samvete skulle jag tro, det andra är bara så dumt att man tappar hakan. Så varför finns det demokrati i andra länder som förvisso haft diktator-lika statsmän? 

Ja, att förändra Kina kommer inte att bli lätt, men jag har ändå en positiv känsla inför framtiden. De äldre, många av dem är gamla Mao-dyrkare, försvinner och den nya yngre generationen kommer kämpa ännu hårdare för en förändring, och förhoppningsvis har världens ledare förstått att de måste hjälpa till.

Kina har precis som Sverige nio års skolplikt. Trots det finns det flera miljoner barn som inte får den utbildning de har rätt till.

De bästa skolorna finns i de större städerna. De människor som bott på landet men sedan flyttat till Beijing för att få jobb är inte folkbokförda där, därför får inte deras barn gå i de kommunala skolorna. Dessa barn anses inte lika fina som de som har föräldrar som redan är bokförda här, de andra barnen är elaka mot dem. Klasskillnaderna i Kina leder till att de människor som inte är ''fina'' inte får samma rättigheter som de med mer status i samhället. De fattiga och föräldrar lösa barnen får aldrig någon chans till en bra skolutbildning. Ute i de orter som inte är tätbefolkade saknas resurser och barnen går bara i skola 5-6 år. Att få en bra utbildning kostar och en bra utbildning är, som jag nämnt i tidigare inlägg, en av de saker kineserna prioriterar allra högst. Det kostar i snitt 6 000 kr att studera vid universitet i Kina, vilket motsvarar 10 gånger så mycket som års inkomsten för de allra fattigaste i Kina. 98% av eleverna går i högstadiet och av dem fortsätter endast 66% till gymnasiet efter ett skriftligt inträdesprov. Ungefär 40% av ungdomarna har inte gymnasial utbildning. 

Kinas skolsystem är inte helt olikt det i Sverige. Man börjar vid 6-7års åldern. Man börjar med att läsa på småskolan under 6 år som kallas xiaoxue. Xiaoxue kan jämföras med Sveriges låg- och mellanstadie. Efter det börjar man i en högre mellanskola som heter chuzhong i tre år, detta motsvarar Sveriges högstadie. Sedan kan man välja att gå vidare till ytterligare en högre mellanskola gaozhong som är uppdelad i naturvetenskaplig och humanistisk gren. Gaozhong är som Sveriges gymnasium. Man kan istället för den högre mellanskolan läsa en teknisk utbildning eller yrkesutbildning. Examen på gaozhong kallas Joint Academic Upper Middle School Examination och krävs för att ha behörighet till att söka in till universitet. Urvalet till universitet skiljer sig lite från Sveriges, då det baseras på ett inträdes prov vid namn National College Entrance Examintaion, som genomförs under tre dagar i Juli månad. Under detta prov får eleven välja vilka institutioner han eller hon vill söka till. Hur många poäng som behövs är olika från år till år beroende på hur många som söker. 

Kina är ett av de länder som ligger i toppen av världen med elitskolor och elever som presterar med toppresultat. Kinas massutbildning har också kommit långt, läskunnighet hos kvinnor mellan 15 och 24 år är nu 99%. De kinesiska eleverna är speciellt duktiga på matematik och naturvetenskap. Konst, sport och musik är också uppskattade ämnen man anser viktigt. Anledningen till detta är deras hårda, strikta skolor som är prestationsinriktade. Eleverna blir pushade så långt det går, både från skolorna och föräldrarna. Enbarnslagen bidrar till detta eftersom föräldrarna endast får ett barn, då blir det ännu viktigare att just det barnet lyckas och barnet får all press och förväntningar från föräldrarna på sig som annars hade delats upp mellan syskon. Skolan i Kina kan liknas vid militärisk. Man pluggar strikt under hela skoldagen och fritiden får man ofta använda till att göra flera timmars läxa. De flesta eleverna mår nog inte så bra av att bli så hårt pressade, men det spela ringen roll så länge de uppnår resultat.

Pedagogiken kan jämföras med Sveriges under 50-talet. Alltså, som jag redan nämnt, är det väldigt hårt och strikt med mycket läxor och lite fritid. Även sättet att lära ut på liknar det på 50-talet i Sverige. Många målar upp Kinas skolframgångar, speciellt inom matematik, som fantastisk och att andra länder, som t ex Sverige med inte alls lika bra resultat i skolämnen som matematik, ska ta efter Kinas skolor. Kina är ett extremt hierarkiskt och auktoritärt samhälle vars hela kultur kan sägas bygga på kinesernas förmåga att foga sig i sin lott, samt underkasta sig auktoriteter och därigenom visa sin tillhörighet. Auktoriteten kan vara till exempel maken eller föräldrarna men framförallt innebär det att underkasta sig stadsmakten. Eleverna accepterar deras roller och sätter sig aldrig upp mot lärarna och har aldrig något eget val. Att vilja ta efter ett land som har det så och som dessutom är ett av världens största diktaturer är bara idiotiskt och trångsynt. Speciellt Sverige som redan har ett någorlunda bra skolsystem som verkar funka för eleverna utan att de blir för pressade. Sverige är ett av världens mest individualistiska samhällen och Kina ett av de mest kollektivistiska samhällena, att deras skolsystem är olika är inte konstigt. Kinas skolsystem är en produkt av en diktatur och bör därför ej tas efter.

Lärare i Kina har mellan 30 000 och 40 000 yuan i årslön och en yuan motsvarar ungefär en svensk krona! Lönen är låg men man får nästan 3 månaders ledighet. Kina satsar på fortbildning med sina lärare, det innebär att lärarna utbildas i det ämne/ämnena de undervisar i för att hänga med och fräscha upp sina kunskaper, endast 40% av arbetstiden läggs på undervisning. Att ringa hem minst en gång i veckan för att informera föräldrarna tar också mycket tid, men p g a av föräldrar jobbar så mycket och sällan träffar sina barn har de ingen möjlighet att annars få reda på hur det går för dem i skolan.

Just nu fokusera man på att få lärarna att undervisa på nya sett och försöker komma ifrån den gamla katederundervisningen med läraren framme vid svarta tavlan. Pressen på gymnasielärarna är stor då de ska förbereda eleverna för att göra det prov som ska få dem att komma in på universitet, lyckas de bra får de en bonus.

Kinas skolsystem fungerar bra i Kina om man tittar rent kunskapsmässigt, men det är tveksamt om det skulle fungera  i västvärlden.

Har vart i Borneo de senaste dagarna!

Borneo är den tredje största ön i världen och hör till Malaysia, Indonesien och Brunei. Cirka 73% av ytan är indonesiskt territorium. De malaysiska delstaterna Sarawak och  Sabah som finns i norr utgör 26% av ytan. Delen som hör till Brunei ligger på norra kusten mellan de malaysiska delstaterna och omfattar ynka 1% av ytan. Invånarna består av drygt 30 olika folkgrupper. Majorieteten av befolkningen är muslimer. Mångfalden av folkslag, kulturer och språk är en följd av immigration från andra delar av Asien under hundratals år.

Större delen av ön är täckt av regnskog. Regnskogen hotas av avverkning och det har blivit ett av Borneos största miljöproblem. Den största anledningen för avverkningen är att göra plats för palmoljeodlingar. På ön kan man hitta den utrotningshotade Orangutangen som bara finns på Borneo, Sumatra, Indonesien och Malaysia. Avverkinignen är ett problem för djuren som bor där, utan regnskogen har de varken hem eller mat så att de kan överleva. 

Borneo är den mest exotiska plats jag besökt i Asien. Det finns så många djurarter man aldrig sett tidigare och naturen är riktigt vacker. 

I Sabah åkte vi på båt i ett mangroverträsk, ett utmärkt sett att komma riktigt nära naturen. Under solnedgången hade vi turen att se en familj Näsapor sitta och äta i grenverket. När det börjar skymma drar sig nämligen Näsaporna till träden som hänger ut över vattnet för att kunna kasta sig ner i vattnet om till exempel en Kobra eller en Trädleopard skulle anfalla, näsaporna är duktiga simmare. Namnet har de fått efter hannarnas stora näsor, honorna och ungarna har små och trubbiga näsor. Arten är utrotningshotad och finns bara på Borneo.

När det blivit mörkt lyste vår båtchaufför med en ficklampa runt i vattnet, vi letade nämligen efter saltvattenkrokodiler. Ibland misstog man sig se ögon i mörkret fast det bara var eldflugor.

I Sarawak i Kuching mötte vi några volontärarbetare som tog hand om djur som räddats från att smugglas vidare ut ur landet för tjuvhandel. Bl a Orangutanger, Malaysiska solbjörnar, Gibbonapor, Näshornsfåglar och sköldpaddor samt flera andra utrotningshotade arter som är vanliga på tjuvmarknaden.

Orangutang betyder skogsmänniska på malaysiska.

De misstänkte att en av orangutangungarna de tog hand om var sjuk så vi tog några tester vi ska undersöka på universitetet. Unviersitetet sammarbetar med volontärarbetarna för att ha åtkomst till djuren och för att kunna komma fram till och hjälpa till med att finna lösningar så djuren får det bättre. Sammarbetet är även bra för oss så att vi får chansen till forskning.

Orangutangerna delar med sig av sin mat till några Makaker.

Inne i regnskogarna har man på endel ställen byggt hängbroar ca 30-40 meter uppe i luften så man fåren chans att se växt och djurlivet som finns i träden på nära håll.

Drygt 2500 olika orkidéarter finns här och växer högt upp på trädens stammar i djungeln för att kunna få så mycket sol som möjligt. Världens största blomma - parasiten Rafflesia som bara blommar på rötter och stammar och kan bli upp till 1 meter i diameter - finns också här. Den är oerhört svår att hitta och det var inte säsong för den nu. Under 9 månader består den av en enda brun knopp för att sedan blomma i sju dagar innan den dör. Under tiden att den blommar luktar den skunk för att locka till sig småkryp för att äta, lukten kan kännas på flera kilometers avstånd! På bilden ser man en Rafflesia, men den är inte riktig.

Selingan Island är en liten ö som hör till Borneo dit sköldpaddor kommer för att lägga sina ägg.

Det är möjligt för turister att ta sig dit för att bevittna detta eftersom människor börjat skydda äggen från rovdjur och andra faror så att sköldpaddorna ska klara sig.Det kostar självklart pengar och det är inte 100% chans att man ens får se några sköldpaddor. Man sitter och väntar under natten för att se om någon sköldpadda kommer för att lägga ägg eller om någtra kläcks. Vi hade tur för vi fick se båda sakerna! Sköldpaddsungarna var inte större än 5 cm. Man fick inte fota med blixt så ljuset på bilden är från en ficklampa. Första kravlade de åt helt fel håll, men sedan hittade alla ner till vattnet.

Borneo är en ö perfekt för wildlife-människor som vill uppleva en exotisk natur. Man kan snorkla, klättra i berg och vandra i djungeln. Djurlivet är värt att uppleva på både land och i vattnet. Det är också en utmärkt turistdestination för att sola och ta det lungt, men samtidigt uppleva nya främmande saker.

Idag besökte jag kinesiska muren och himmelskafridenstorg. Ett måste om man befinner sig i Beijing.

Kinesiska muren är ca 6400 kilometer lång. Den byggdes i slutet av 1300-talet till 1600-talet. Dess huvudsyfte var att skydda Kina från folkstammar som kom från norr för att plundra. Muren är en av de mest besökta turistattraktionerna i världen och har utsetts till ett av världens sju underverk. Vissa delar av muren är förstörda eftersom stenarna använts som byggmaterial av de lokala infödda. Det tog ungefär 1 timmes bussfärd från Beijing att ta sig hit. Muren sträcker sig så långt ögat kan nå och är det längsta byggnadsverk som skapats av människohänder. Många delar av muren är inte åtkomliga av turister eftersom att de inte ''renoverats'' och måste skyddas från slitage.

Himmelska fridens torg är världens största torg, närmare bestämt 500 meter brett, 880 meter långt och totalt 440000 kvadratmeter. Torget ligger i centrala Beijing. Det har fått sitt namn efter Himmelska fridens port som ligger norr om torget. Himmelska fridens port är huvudingången till den förbjudna staden som är ett område där flera olika palatsbyggnader finns. Där finns mycket ståtliga och vackra byggnader.

År 1417 skapades torget under Mingdynastin men har sett ut som det gör idag sedan 1949 då det byggdes om. Torget har varit platsen för många politiska händelser som t ex utropandet av folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949. Försommaren 1989 demonstrerade studenter mot korruptionen i kommunistpartiet och krävde större demokratiska och mänskliga rättigheter. Denna händelse är nertystad och olaglig att prata om ute på gatorna. På order av Deng Xiaoping stoppades demonstrationen av Folkets befrielsearmé. Det ledde till att flera hundratals personer miste livet. Ingången till Himmelska fridens torg pryds med en bild av Mao Zedong, mannen som ledde kommunistpartiet när de tog makten i Kina.

Kina är ett land, som för omvärlden, aldrig varit känt för jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt vissa undersökningar saknas 38 miljoner kvinnor i Kina. Alltså är det 38 miljoner fler män än kvinnor. Detta beror på enbarnslagen och att flickbarn inte är lika önskade av famlijerna. En familj som bor inne i staden får endast ha ett barn och familjerna på landet får ha två barn om den förstfödde är en flicka. Anledningen till detta är att flickorna gifter sig och flyttar och pojkarna stannar med sina föräldrar och bidrar då med arbetsstyrka, de fungerar som en pensionsförsäkring och de för familjenamnet vidare. Det manliga könet är alltså mer praktiskt, själva synen på de olika könen skiljer sig inte, enligt lag, när det gäller status och lika värde.

Att göra könstest på foster är vanligt och att sedan abortera de flickfoster man får. Man tar ofta också bättre hand om sina söner t ex ammar dem längre och de vaccineras mer än döttrar, vilket gör att fler småflickor dör. Dessa orsaker är bovarna när det gäller bristen på kvinnor i Kina. Anledningen till att enbarnslagen stiftades från första början var att Deng Xiaoping, ledare för kommunist partiet efter Mao Zedong, var trött på svält och fattigdom som rådde i landet och hade gjort under väldigt lång tid, så han stiftade 1979 enbarnslagen för att hämma befolkningstillväxten.

Lagen var på ett sätt nödvändig för landet men att det leder till att flickbarn faktiskt väljs bort är skandalöst. Hur kan föräldrar välja att abortera sina döttrar bara för att det är just en dotter?! Det är faktiskt riktigt sinnessjukt att man som förälder väljer att inte vilja ha sitt barn p g a kön. I Sverige skulle någonting sådant tolkas som hemskt  och aldrig accepteras medans det i Kina är vanligt.

Någonting som då förbryllar mig efter att läst om förtryckta kvinnor i Kina är att, trots Kinas brist på kvinnor och att så många väljer söner framför döttrar, är landet i topp i världen med flest kvinnor vid chefspositioner och Sverige hamnar betydligt lägre ner än vad Kina gör i samma undersökning. Detta, tror jag, kan bero på uppfostran. Det som skiljer det åt är nog att man får en striktare uppfostran i Kina. Man blir uppfostrad på känslokalla och hårda vis och barnen pushas till att bli stora och framgånsrika, och att bli framgånsrik är viktigare än allt annat. Skolorna är stränga och prestationsinriktade, men flickor mognar tidigare och når högre resultat i de kinesiska skolorna. De tycks klara pressen bättre, det tror jag gör att de får en bra utbildning som leder till att de tidigt klarar konkuransen och även får ett försprång gentemot männen. Dessutom kan ettbarnsregeln också bidra till att om familjen endast fått ett flickbarn så får hon den kärlek och uppmuntran för framgång de annars gett till sin son.

Många Kinesiska kvinnor gör som många män, fokuserar på karriären mer än familjen. T ex Dong Mingzhu som är en framgångsrik affärskvinna i Kina skriver i sin självbiografi hur hon väljer att lämna sin 3-åriga son hos sina föräldrar för att fokusera på karriären. Det måste vara vanligare i Kina än i Sverige då man förväntas ta hand om barnen. I Sverige är det mer status och en självklarhet att ta hand om barnen, man prioriterar familjen och vill träffa dem så mycket som möjligt. I Kina är inte det viktigaste att träffa barnen så mycket som möjligt eller att ta hand om sin familj, där är det viktigare att barnen får en bra utbildning och man tänker på hur barnen kommer få det ekonomiskt. Att skicka iväg sina barn till internatskolor och sedan inte träffa dem under perioder är inte ovanligt, eller att man själv åker iväg under perioder p g a karriären. Detta är lite svårt för mig att förstå, men det beror nog också bara på att jag är svensk och uppfostrad i Sverige. Familjen, för mig, är viktigast och att mina föräldrar skulle skickat bort mig för att studera vid ung ålder känns så främmande och fel.

I Sverige är man bra på flera olika saker och man tycker flera saker är viktiga, man ska må bra, göra saker man mår bra av, yoga, idrotta, ha kul, utöva hobbyer, vara en bra människa, vara en bra mamma och man ska hitta ''sitt inre jag'' o s v, det är viktigt att må både psykiskt och fysiskt bra medans det i Kina läggs vikt på att vara bra och inte bara bra utan bäst på en enda sak, därför läggs stor vikt på yrket, det är viktigt att lyckas. Framgång är allt det räcker inte bara med att ha sin familj ett lagom bra jobb och vara lycklig. Kineserna har tänktet att man ska nå toppen, annars är man ingen.

I Sverige finns någonting man kan kalla gubbelit, gubbeliten förhindrar svenska kvinnor till höga chefspositioner. Det som menas med gubbeliten är äldre män vid högt uppsatta yrken och chefspositioner som gynnar varandra. Männen som räknas till gubbeliten har fortfarande kvar en gammaldgas syn på kvinnor och tycker att de är svaga, ska sköta hemmet och inte klarar av samma jobb som män, och de väljer automatiskt efter sina åsikter att ha män som kollegor. Gubbeliten är en anledning till att svenska kvinnor är ovanligare vid högt uppsatta positioner. 

En förklaring till att kinesiska kvinnor når toppen är att de inte har lika stor förvänting på sig att umgås med sina barn som de i västvärlden. Föräldrarledigheten är 3 månader men många återvänder tidigare än det till jobbet. Det skulle i de flesta fall en svensk kvinna aldrig göra där man har 12 månader föräldrarledighet, många vill t o m vara hemma längre.

Kommunistpartiets syn på kvinnor är att de är lika kapabla som män till arbete och ska ha samma lön, vilket är jättebra. Det kan ha bidragit till att de kinesiska kvinnorna har det lättare på arbetsmarknaden än de skulle ha haft annars. 2005 förbjöds sextrackasserier och könsdiskriminering är också förbjudet. Men Kina är fortfarande (tyvärr) ett patriarkaliskt samhälle precis som alla andra länder, väldigt få vågar stämma sina arbetsgivare. Män tjänar mer än kvinnor i snitt och det är män som dominerar helt inom politiken. De kinesiska kvinnorna kämpar mot samma sak som svenska kvinnor, t ex mot jämlika löner och gubbeliten som styr hela Kinas polititk och kvinnorna hålls tillbaka och har det svårare att få jobb än en man. Gubbeliten har dock inte tagit över affärsjobben där de kinesiska kvinnorna får en chans. Den stora skillnaden är helt enkelt synen på familjen och vad som är viktigt i livet. Jag tror att är det som gör grundskillnaden mellan antal kvinnor vid chefspositioner i Kina och Sverige, vi prioriterar helt enkelt annorlunda när det gäller vad som viktigt, dessutom trycker gubbeliten ner de svenska kvinnorna så de aldrig får någon chans.

Har hälsat på Li Wei's familj. De bor ute på landsbyggden i en by ganska långt ner i Kina. Bredvid bodde också hennes farmor och farfar och nästan alla de äldre i släkten bodde också i byn. Den yngre generationen väljer ofta att urbanisera för att studera och skaffa jobb i de större städerna. Något Li Wei's föräldrar funderat på men inte velat lämna de äldre kvar ensamma. De lever enkelt precis som många andra äldre bönder gör.

Man kände att luften var renare ute på landet jämfört med den i Beijing där det är otroligt mycket traffikavgaser. Eftersom att de bor i södra Kina är det redan sommar här och mycket varmare än Beijing där det är sen vår. Ca 40-50% av befolkningen är jordbruksarbetare och 10% av Kinas yta består av odlad mark. Ris är en av de viktigaste grödorna i kina och det odlas speciellt i sydkina där klimatet är så pass varmt och tropiskt att man kan få 2 till 3 skördar per år.

Så här ser risplantor ut. 

Här är en av familjens risodlingar.

Kina är stort och det bidrar till att klimatet ser annorlunda ut beroende på var man befinner sig.

Det är det som styr vad man odlar var i Kina. Uppe i norr är det subarktiskt och man odlar mycket vete korn och majs. Sötpotatis, durra, te, sockerrör, potatis, jordnötter, hirs och bomull är också viktiga grödor.

De bjöd på mat och jag var riktigt nervös eftersom att jag inte vill göra fel och bryta mot olika regler eller seder. Om man t ex sätter ätpinnarna rakt ner i risskålen så de står upp kan kineserna misstolka det som att du önskar de döden! Eftersom att när kroppen kremerats i Kina efter att man dött brukar man lägga askan i en skål och stoppa ner två rökelser i det. Så låt ätpinnarna istället vila mot risskålens kant. Om man fyller på te och ställer ner tekannan ska man också tänka på att ställa den så att pipan inte är riktad mot någon, det skulle de tolka som en förolämpning.

De bjöd på Ma po doufu, som är sojabönspasta, blaskig rissoppa och massa annat jag inte har någon aning om vad det var. Doufun var riktigt stark, så stark att jag blev tårögd medans alla andra bara åt på som ingenting. De är nog vana med stark mat. Bordet var inte dukat som i Sverige där alla äter på varsin tallrik och lägger på sin egna mat. Vi åt alla från samma tallrikar med mat som stod runt hela bordet. Li Wei berättade att de var mycket stolta över sin kultur, sitt sett att servera maten på och att de anstängde sig extra mycket när de hade en gäst på besök.

Här är hennes söta lilla kusin som heter Jin, det betyder guld.

Var på universitetet med Li Wei idag. Hela vårat projekt vi håller på med just nu är inriktat på olika djur. Vi (och några mer från samma team) ska under 2-3 dagar skickas till Borneos regnskog för att undersöka orangutangerna! Det ska bli riktigt roligt.

Li Wei bestämde att vi skulle ta oss med den blå tunnelbane linjen till Yonghegong-templet efter jobbet. Yongehong kallas även för Fredens och harmonins palats. Det byggdes 1694 och är ett buddhistiskt tempel. Fast från början bodde palatseunucker där och sedan gjordes det om till ett kejserligtpalats och blev sedan både kejserligtpalats och buddhist tempel. Kejsaren som bodde där kallades Yongzheng-kejsaren och levde under 1700-talet. Området runt templet består av en hage och flera palats varav det viktigtaste är Den oändliga lyckans hall. Där står en 18 meter hög staty av Buddha. Den var riktigt ståtlig.

Så här kan buddha se ut, men han avbildas också som en fet sittande man.

Kina har fem officiella religioner, buddhism, taoism, islam, protenstantism och katolicism. Taoismen, buddhismen och konfucianismen har påverkat uppkomsten av Kinas kultur.

Inne i buddhisttemplet stod skyltar på kinesiska, mongoliska, tibetanska och manchuiska. Li Wei översatte det som stod på Kinesiska till engelska åt mig, de andra språken förstår hon inte. I Kina pratar man såklart kinesiska. De kinesiska dialekterna låter ofta väldigt olika, nästan som olika men liknande språk. Det är till fördel för mig att ha någon som kommer härifrån i min närhet då hon hittar och vet vart olika platser finns och att hon talar språket. Ibland kan det bli svårt att få sig förstådd (och att förstå) på engelska, i alla fall när det gäller de äldra kineserna.

Här fikade vi.

Tjingeling!