Kina är ett land, som för omvärlden, aldrig varit känt för jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt vissa undersökningar saknas 38 miljoner kvinnor i Kina. Alltså är det 38 miljoner fler män än kvinnor. Detta beror på enbarnslagen och att flickbarn inte är lika önskade av famlijerna. En familj som bor inne i staden får endast ha ett barn och familjerna på landet får ha två barn om den förstfödde är en flicka. Anledningen till detta är att flickorna gifter sig och flyttar och pojkarna stannar med sina föräldrar och bidrar då med arbetsstyrka, de fungerar som en pensionsförsäkring och de för familjenamnet vidare. Det manliga könet är alltså mer praktiskt, själva synen på de olika könen skiljer sig inte, enligt lag, när det gäller status och lika värde.

Att göra könstest på foster är vanligt och att sedan abortera de flickfoster man får. Man tar ofta också bättre hand om sina söner t ex ammar dem längre och de vaccineras mer än döttrar, vilket gör att fler småflickor dör. Dessa orsaker är bovarna när det gäller bristen på kvinnor i Kina. Anledningen till att enbarnslagen stiftades från första början var att Deng Xiaoping, ledare för kommunist partiet efter Mao Zedong, var trött på svält och fattigdom som rådde i landet och hade gjort under väldigt lång tid, så han stiftade 1979 enbarnslagen för att hämma befolkningstillväxten.

Lagen var på ett sätt nödvändig för landet men att det leder till att flickbarn faktiskt väljs bort är skandalöst. Hur kan föräldrar välja att abortera sina döttrar bara för att det är just en dotter?! Det är faktiskt riktigt sinnessjukt att man som förälder väljer att inte vilja ha sitt barn p g a kön. I Sverige skulle någonting sådant tolkas som hemskt  och aldrig accepteras medans det i Kina är vanligt.

Någonting som då förbryllar mig efter att läst om förtryckta kvinnor i Kina är att, trots Kinas brist på kvinnor och att så många väljer söner framför döttrar, är landet i topp i världen med flest kvinnor vid chefspositioner och Sverige hamnar betydligt lägre ner än vad Kina gör i samma undersökning. Detta, tror jag, kan bero på uppfostran. Det som skiljer det åt är nog att man får en striktare uppfostran i Kina. Man blir uppfostrad på känslokalla och hårda vis och barnen pushas till att bli stora och framgånsrika, och att bli framgånsrik är viktigare än allt annat. Skolorna är stränga och prestationsinriktade, men flickor mognar tidigare och når högre resultat i de kinesiska skolorna. De tycks klara pressen bättre, det tror jag gör att de får en bra utbildning som leder till att de tidigt klarar konkuransen och även får ett försprång gentemot männen. Dessutom kan ettbarnsregeln också bidra till att om familjen endast fått ett flickbarn så får hon den kärlek och uppmuntran för framgång de annars gett till sin son.

Många Kinesiska kvinnor gör som många män, fokuserar på karriären mer än familjen. T ex Dong Mingzhu som är en framgångsrik affärskvinna i Kina skriver i sin självbiografi hur hon väljer att lämna sin 3-åriga son hos sina föräldrar för att fokusera på karriären. Det måste vara vanligare i Kina än i Sverige då man förväntas ta hand om barnen. I Sverige är det mer status och en självklarhet att ta hand om barnen, man prioriterar familjen och vill träffa dem så mycket som möjligt. I Kina är inte det viktigaste att träffa barnen så mycket som möjligt eller att ta hand om sin familj, där är det viktigare att barnen får en bra utbildning och man tänker på hur barnen kommer få det ekonomiskt. Att skicka iväg sina barn till internatskolor och sedan inte träffa dem under perioder är inte ovanligt, eller att man själv åker iväg under perioder p g a karriären. Detta är lite svårt för mig att förstå, men det beror nog också bara på att jag är svensk och uppfostrad i Sverige. Familjen, för mig, är viktigast och att mina föräldrar skulle skickat bort mig för att studera vid ung ålder känns så främmande och fel.

I Sverige är man bra på flera olika saker och man tycker flera saker är viktiga, man ska må bra, göra saker man mår bra av, yoga, idrotta, ha kul, utöva hobbyer, vara en bra människa, vara en bra mamma och man ska hitta ''sitt inre jag'' o s v, det är viktigt att må både psykiskt och fysiskt bra medans det i Kina läggs vikt på att vara bra och inte bara bra utan bäst på en enda sak, därför läggs stor vikt på yrket, det är viktigt att lyckas. Framgång är allt det räcker inte bara med att ha sin familj ett lagom bra jobb och vara lycklig. Kineserna har tänktet att man ska nå toppen, annars är man ingen.

I Sverige finns någonting man kan kalla gubbelit, gubbeliten förhindrar svenska kvinnor till höga chefspositioner. Det som menas med gubbeliten är äldre män vid högt uppsatta yrken och chefspositioner som gynnar varandra. Männen som räknas till gubbeliten har fortfarande kvar en gammaldgas syn på kvinnor och tycker att de är svaga, ska sköta hemmet och inte klarar av samma jobb som män, och de väljer automatiskt efter sina åsikter att ha män som kollegor. Gubbeliten är en anledning till att svenska kvinnor är ovanligare vid högt uppsatta positioner. 

En förklaring till att kinesiska kvinnor når toppen är att de inte har lika stor förvänting på sig att umgås med sina barn som de i västvärlden. Föräldrarledigheten är 3 månader men många återvänder tidigare än det till jobbet. Det skulle i de flesta fall en svensk kvinna aldrig göra där man har 12 månader föräldrarledighet, många vill t o m vara hemma längre.

Kommunistpartiets syn på kvinnor är att de är lika kapabla som män till arbete och ska ha samma lön, vilket är jättebra. Det kan ha bidragit till att de kinesiska kvinnorna har det lättare på arbetsmarknaden än de skulle ha haft annars. 2005 förbjöds sextrackasserier och könsdiskriminering är också förbjudet. Men Kina är fortfarande (tyvärr) ett patriarkaliskt samhälle precis som alla andra länder, väldigt få vågar stämma sina arbetsgivare. Män tjänar mer än kvinnor i snitt och det är män som dominerar helt inom politiken. De kinesiska kvinnorna kämpar mot samma sak som svenska kvinnor, t ex mot jämlika löner och gubbeliten som styr hela Kinas polititk och kvinnorna hålls tillbaka och har det svårare att få jobb än en man. Gubbeliten har dock inte tagit över affärsjobben där de kinesiska kvinnorna får en chans. Den stora skillnaden är helt enkelt synen på familjen och vad som är viktigt i livet. Jag tror att är det som gör grundskillnaden mellan antal kvinnor vid chefspositioner i Kina och Sverige, vi prioriterar helt enkelt annorlunda när det gäller vad som viktigt, dessutom trycker gubbeliten ner de svenska kvinnorna så de aldrig får någon chans.