Kina har precis som Sverige nio års skolplikt. Trots det finns det flera miljoner barn som inte får den utbildning de har rätt till.

De bästa skolorna finns i de större städerna. De människor som bott på landet men sedan flyttat till Beijing för att få jobb är inte folkbokförda där, därför får inte deras barn gå i de kommunala skolorna. Dessa barn anses inte lika fina som de som har föräldrar som redan är bokförda här, de andra barnen är elaka mot dem. Klasskillnaderna i Kina leder till att de människor som inte är ''fina'' inte får samma rättigheter som de med mer status i samhället. De fattiga och föräldrar lösa barnen får aldrig någon chans till en bra skolutbildning. Ute i de orter som inte är tätbefolkade saknas resurser och barnen går bara i skola 5-6 år. Att få en bra utbildning kostar och en bra utbildning är, som jag nämnt i tidigare inlägg, en av de saker kineserna prioriterar allra högst. Det kostar i snitt 6 000 kr att studera vid universitet i Kina, vilket motsvarar 10 gånger så mycket som års inkomsten för de allra fattigaste i Kina. 98% av eleverna går i högstadiet och av dem fortsätter endast 66% till gymnasiet efter ett skriftligt inträdesprov. Ungefär 40% av ungdomarna har inte gymnasial utbildning. 

Kinas skolsystem är inte helt olikt det i Sverige. Man börjar vid 6-7års åldern. Man börjar med att läsa på småskolan under 6 år som kallas xiaoxue. Xiaoxue kan jämföras med Sveriges låg- och mellanstadie. Efter det börjar man i en högre mellanskola som heter chuzhong i tre år, detta motsvarar Sveriges högstadie. Sedan kan man välja att gå vidare till ytterligare en högre mellanskola gaozhong som är uppdelad i naturvetenskaplig och humanistisk gren. Gaozhong är som Sveriges gymnasium. Man kan istället för den högre mellanskolan läsa en teknisk utbildning eller yrkesutbildning. Examen på gaozhong kallas Joint Academic Upper Middle School Examination och krävs för att ha behörighet till att söka in till universitet. Urvalet till universitet skiljer sig lite från Sveriges, då det baseras på ett inträdes prov vid namn National College Entrance Examintaion, som genomförs under tre dagar i Juli månad. Under detta prov får eleven välja vilka institutioner han eller hon vill söka till. Hur många poäng som behövs är olika från år till år beroende på hur många som söker. 

Kina är ett av de länder som ligger i toppen av världen med elitskolor och elever som presterar med toppresultat. Kinas massutbildning har också kommit långt, läskunnighet hos kvinnor mellan 15 och 24 år är nu 99%. De kinesiska eleverna är speciellt duktiga på matematik och naturvetenskap. Konst, sport och musik är också uppskattade ämnen man anser viktigt. Anledningen till detta är deras hårda, strikta skolor som är prestationsinriktade. Eleverna blir pushade så långt det går, både från skolorna och föräldrarna. Enbarnslagen bidrar till detta eftersom föräldrarna endast får ett barn, då blir det ännu viktigare att just det barnet lyckas och barnet får all press och förväntningar från föräldrarna på sig som annars hade delats upp mellan syskon. Skolan i Kina kan liknas vid militärisk. Man pluggar strikt under hela skoldagen och fritiden får man ofta använda till att göra flera timmars läxa. De flesta eleverna mår nog inte så bra av att bli så hårt pressade, men det spela ringen roll så länge de uppnår resultat.

Pedagogiken kan jämföras med Sveriges under 50-talet. Alltså, som jag redan nämnt, är det väldigt hårt och strikt med mycket läxor och lite fritid. Även sättet att lära ut på liknar det på 50-talet i Sverige. Många målar upp Kinas skolframgångar, speciellt inom matematik, som fantastisk och att andra länder, som t ex Sverige med inte alls lika bra resultat i skolämnen som matematik, ska ta efter Kinas skolor. Kina är ett extremt hierarkiskt och auktoritärt samhälle vars hela kultur kan sägas bygga på kinesernas förmåga att foga sig i sin lott, samt underkasta sig auktoriteter och därigenom visa sin tillhörighet. Auktoriteten kan vara till exempel maken eller föräldrarna men framförallt innebär det att underkasta sig stadsmakten. Eleverna accepterar deras roller och sätter sig aldrig upp mot lärarna och har aldrig något eget val. Att vilja ta efter ett land som har det så och som dessutom är ett av världens största diktaturer är bara idiotiskt och trångsynt. Speciellt Sverige som redan har ett någorlunda bra skolsystem som verkar funka för eleverna utan att de blir för pressade. Sverige är ett av världens mest individualistiska samhällen och Kina ett av de mest kollektivistiska samhällena, att deras skolsystem är olika är inte konstigt. Kinas skolsystem är en produkt av en diktatur och bör därför ej tas efter.

Lärare i Kina har mellan 30 000 och 40 000 yuan i årslön och en yuan motsvarar ungefär en svensk krona! Lönen är låg men man får nästan 3 månaders ledighet. Kina satsar på fortbildning med sina lärare, det innebär att lärarna utbildas i det ämne/ämnena de undervisar i för att hänga med och fräscha upp sina kunskaper, endast 40% av arbetstiden läggs på undervisning. Att ringa hem minst en gång i veckan för att informera föräldrarna tar också mycket tid, men p g a av föräldrar jobbar så mycket och sällan träffar sina barn har de ingen möjlighet att annars få reda på hur det går för dem i skolan.

Just nu fokusera man på att få lärarna att undervisa på nya sett och försöker komma ifrån den gamla katederundervisningen med läraren framme vid svarta tavlan. Pressen på gymnasielärarna är stor då de ska förbereda eleverna för att göra det prov som ska få dem att komma in på universitet, lyckas de bra får de en bonus.

Kinas skolsystem fungerar bra i Kina om man tittar rent kunskapsmässigt, men det är tveksamt om det skulle fungera  i västvärlden.